Så långt jag kan minnas har jag haft prestationsångest. Jag är rädd för att misslyckas, göra fel och att andra inte ska tycka om mig. 😨
Minns när jag fick en 2:a i betyg på nationellt prov i engelska. Jag grät inne på toaletten 😥, hade aldrig fått så dåligt betyg.
Eller när jag inte klarade uppkörningen för körkort på första försöket utan på andra försöket, då bröt jag ihop. Däremot så klarade jag teorin på första försöket och fick ALLA rätt. Det gick bara obemärkt förbi.💤
Allra värst var det när jag arbetade som konsult på en global konsultfirma med många högpresterande människor. Jag blev inte befordrad efter två år såsom några av mina vänner. Då föll jag ordentligt. ⛰ Jag var 29 år.
Till slut så förstod jag att jag kan inte ha det så här längre. Jag bestämde mig för att ta hjälp. 🆘
Fick sakta men säkert jobba med att bygga upp mig själv utan mina prestationer. Bekräfta mig själv ❤, och se det jag faktiskt åstadkommer. Jobba med att sätta gränser. Även yoga och meditation har hjälpt mig mycket.🧘♀️
Det är fortfarande en kamp ibland men jag känner att jag har kommit en bit på vägen.↗
Kan du vara du kritisk gentemot dig själv?
